homovigsel och adoption
Det har hänt mycket under dom senaste 10 - 20 åren. vi har fått upp ögonen. alla är inte blåögda svenskar. det finns mörkhyade i sverige. det finns dom som tror på annat sätt än vi. och så finns det homo och bisexuella.
förut var det helt absurt att killar kunde vara kär i killar och tvärt om. det togs till och emd som en psykiskt sjukdom. iallafall. i dagens samhälle så har såna saker som frihet i hur du får vara blivit bättre.
många anser ju att homosexuella inte bör gifta sig för att så står det skrivet i bibeln. okej... då säger jag som så här. alla tolkar vi bibeln olika och från min synvinkel så ska även den sortens kärlek få samma rättigheter som det "normala" (även om det nu inte borde finnas nåt som kallas normalitet i det syftet)
sen finns ju frågan om dom ska få adoptera. jag säger ja. vissa säger att dom inte borde det eftersom man måste ha en mamma och en pappa. okej. jag tror att två bögar kan ta hand om ett barn på ett sätt att det får den kärlek och uppfostran det behöver. jag menar det finns inte många standardfamiljer i dagens samhälle. det är mamma mamma och pappa. ellertvå mammor och två pappor. folk som skiljer sig, folk som gifter om sig och skaffar barn med olika. det är ett kaos. och jag tror inte att barnet skulel få det sämre av att bo hos ett bög eller lesbiskt par än att bo i en annan familj. det har inte med mamma, pappa regeln att göra. det märker ni väl? säg mig hur många standard mamma pappa och 100% syskon finns det idag??
sen så argumenterar folk att barnet i fråga skulle bli mobbat i skolan om den hade homosexuella föräldrar. så anser itne jag. blir det bara "normalt" med homosexuella föräldrar så är det inte så ovanligt visst kan det vara tufft i början men på fem år till så är det där en självklarhet att det finns banr med pappa pappa istället för mamma pappa. vi människor måste bara våga acceptera det "onormala". dock så föraktar vi det och blir rädda för förändring. vi vill följa samma väg, den väg vi känner till. vi vågar aldrig utforska och öppna oss för det okända. det nya. ska det vara så? ska vi vara så reserverade? dom är väl lika mycket människor som vi är. varför ska vi döma och gruppera utlänningar, homosexuella, sjuka etc i grupper. vill DU hamna i en hrupp och dömas över en kam? tänk efter på hur du resonerar nästa gång. varje individ är unik. hur man än är...
förut var det helt absurt att killar kunde vara kär i killar och tvärt om. det togs till och emd som en psykiskt sjukdom. iallafall. i dagens samhälle så har såna saker som frihet i hur du får vara blivit bättre.
många anser ju att homosexuella inte bör gifta sig för att så står det skrivet i bibeln. okej... då säger jag som så här. alla tolkar vi bibeln olika och från min synvinkel så ska även den sortens kärlek få samma rättigheter som det "normala" (även om det nu inte borde finnas nåt som kallas normalitet i det syftet)
sen finns ju frågan om dom ska få adoptera. jag säger ja. vissa säger att dom inte borde det eftersom man måste ha en mamma och en pappa. okej. jag tror att två bögar kan ta hand om ett barn på ett sätt att det får den kärlek och uppfostran det behöver. jag menar det finns inte många standardfamiljer i dagens samhälle. det är mamma mamma och pappa. ellertvå mammor och två pappor. folk som skiljer sig, folk som gifter om sig och skaffar barn med olika. det är ett kaos. och jag tror inte att barnet skulel få det sämre av att bo hos ett bög eller lesbiskt par än att bo i en annan familj. det har inte med mamma, pappa regeln att göra. det märker ni väl? säg mig hur många standard mamma pappa och 100% syskon finns det idag??
sen så argumenterar folk att barnet i fråga skulle bli mobbat i skolan om den hade homosexuella föräldrar. så anser itne jag. blir det bara "normalt" med homosexuella föräldrar så är det inte så ovanligt visst kan det vara tufft i början men på fem år till så är det där en självklarhet att det finns banr med pappa pappa istället för mamma pappa. vi människor måste bara våga acceptera det "onormala". dock så föraktar vi det och blir rädda för förändring. vi vill följa samma väg, den väg vi känner till. vi vågar aldrig utforska och öppna oss för det okända. det nya. ska det vara så? ska vi vara så reserverade? dom är väl lika mycket människor som vi är. varför ska vi döma och gruppera utlänningar, homosexuella, sjuka etc i grupper. vill DU hamna i en hrupp och dömas över en kam? tänk efter på hur du resonerar nästa gång. varje individ är unik. hur man än är...
Kommentarer
Trackback