Fritz från ensamheten (En saga från tristessens land)
(* hänvisningar i slutet)
Det var en gång för inte så länge sedan i ett land som ingen jävel hade hört talas om. Där fanns en liten tjock skallig gubbe med glasögon. Han hette Fritz.
En dag så skulle Fritz lämna landet som ingen jävel hade hört talas om för att hitta sig en brutta.
Han tog sin lilla trehjuling och begav sig av bort från landet som ingen jävel hade hört talas om. Efter ett tag kom han fram till det höga berget som ingen liten tjock skallig gubbe med glasögon nånsin lyckats klättra uppför. Fritz tänkte: Hur i helvetessmörgåsars* rike skall jag kunna få med mig bergfan härifrån? Min trehjuling är för liten.
Han funderade vidare, men kom inte fram till mer än en djup suck. Fritz satte sig därför ner på en sten för att fundera. Då kom Inget och tokstirrade på den lilla tjocka skalliga gubben med glasögon.
"Vem i fullkornsbröd är du? Och varför sitter du på Ingens sten?" undrade Inget.
"Vem är Ingen? Och vem är du?" undrade Fritz. Sedan tog han fram Mah Jong spelet och sa:
"Jag sitter på en sten*"
"Jag heter Inget" sa Inget. "Ingen är Ingen"
"Vadå Ingen är ingen?" Ingen kan väl inte vara ingen?!" skrek Fritz hysteriskt. Inget suckade.
"Här mitt ute i ingenstans kan bara Ingen vara Ingen"
"Men om ingen är Ingen vem är då Ingen?"
"Ingen"
"Så ingen är Ingen?"
"Japp"
"Happ"
Det blev en stunds tystnad som följdes av den stumma kraxande fågeln ovanför dem.
Fågeln, som hette Pucko, tittade på Fritz, tog fram sin mobil och skrev ett sms till Fritz där det stod: Vem är du? Pucko.
"Pucko?" undrade Fritz bestört. Han fick ett nytt sms.
"Jag är Pucko, bror till Idiot. Vem är du?"
"Ynk?"
Fritz, som ändå inte fattade någonting, började lessna på konversationen med Inget och Pucko och bestämde sig därför för att börja klättra uppför det höga berget som ingen liten tjock skallig gubbe med glasögon nånsin lyckats klättra uppför för att nå toppen och den lilla byn som har ett så fånigt namn att det inte går att uttala.
Han stoppade ner sin lilla trehjuling i den lilla väskan tillsammans med Mah Jong spelet och mobiltelefonen och började sedan att klättra.
Då ringde plötsligt hans telefon. Han drog fram den ur väskan bakom Mah Jong spelet och trehjulingen och kollade på displayen. Det stod:
Hjälp till småväxta tjocka skalliga gubbar med glasögon som vill ta sig upp på det höga berget som ingen liten tjock skallig gubbe med glasögon nånsin lyckats klättra uppför för att nå den lilla byn som har ett så fånigt namn att det inte går att uttala.*
Fritz svarade. En röst i andra änden sade:
"Viktväktarnas akutprogram över telefon"
Fritz frågade lugnt:
"Hur i helvetessmörgåsars rike ska jag kunna ta mig ta mig upp på det höga berget som ingen liten tjock skallig gubbe med glasögon nånsin lyckats klättra uppför?"
Rösten svarade:
"Det kan du inte. Du måste banta. Du är för fet"
"Kan ni hjälpa mig då?" undrade Fritz.
"Ja visst" sa Rösten. "Du behöver bara trycka på tvåan på telefonen så beställer du den supersnabbasnabbantningen, och blir smal på nolltid"
"Weeei" tänkte Fritz och hoppade omkring som en pingvin med händerna vågrätt i midjan.
Sen tryckte han på tvåan och ut ur telefonen kom en äggformad maskin på 5x10m.
Fritz gick in genom dörren och kom sedan ut som en stum kraxande fågel.
"Vad i..." tänkte Fritz. Sedan insåg han varför fågeln Pucko faktiskt hette Pucko.
Men, men, tänkte Fritz. Nu kan jag åtminstone flyga och ta mig upp till det höga berget som ingen liten tjock skallig gubbe med glasögon nånsin lyckats klättra uppför. Men hur ska jag kunna prata igen?
Han hoppade upp och ner som en studsboll och försökte skrika efter hjälp, men eftersom han fortfarande var mitt ute i ingenstans i landet som ingen jävel hade hört talas om, så ledde hans hoppande ingenvart.
Därför bredde han ut sina vingar och flög upp till toppen av det höga berget som ingen liten tjock skallig gubbe med glasögon nånsin lyckats klättra uppför och kom till byn som har ett så fånigt namn att det inte går att uttala.
Där fanns två hus. Fritz läste på skyltarna: Ms så vacker att Mona Lisa blir svartsjuk, och, Hjälp mot stumhet / Mr Someone.
Fritz suckade stumt. Ms så vacker att Mona Lisa blir svartsjuk skulle ju vara trevligt att hälsa på. Han kollade på sig själv, en kråka. Han skakade på huvudet och bankade sedan med näbben på Mr Someones dörr.
En man, som var åtminstone 4m lång och smal som en sytråd i motljus, öppnade.
"Shalom" sa han. Fritz nickade mot honom.
"Behöver du hjälp?" Fritz nickade igen.
"Ring Polia" sa Mr Someone. "Dom har personaluthyrning rekrytering och kan hjälpa dig med vad som helst dygnet runt"
Fritz gav honom en Dohblick och suckade stumt.
Men han försökte ändå, och sekunden efter kom en liten blåklädd dvärg upp med världens jättestora verktygslåda. Han tog fram en liten dosa. Fritz tittade på den med undrande blick.
"Det är en förläggare*. Den lägger orden i munnen på dig" sa Dvärgen från Polia.
Sen kom Ms så vacker att Mona Lisa blir svartsjuk ut. Hon stirrade på Mr Someone och sedan på Fritz, som fortfarande var en kråka.
"Men Mr Someone då" sa hon med sin gulligullröst. "Vilket gulligt litet husdjur ni har skaffat"
Hon plockade upp Fritz i sina armar.
Dvärgen använde sin förläggare och i nästa stund kunde Fritz tala igen.
Han svarade den sköna Ms så vacker att Mona Lisa blir svartsjuk:
"Jag är ingen kråka. Jag är Fritz. Jag har bara råkat förvandla mig själv till en kråka i mitt sökande efter dig. Jag kommer från landet som ingen jävel hade hört talas om, och eftersom jag kände mig så ensam där så kom jag hit ut till det höga berget som ingen liten tjock skallig gubbe med glasögon nånsin lyckats klättra uppför till byn med ett så fånigt namn att det inte går att uttala mitt ute i ingenstans, för att leta efter dig"
Ms så vacker att Mona Lisa blir svartsjuk svarade honom:
"Det är väldigt ädelt gjort Fritz, men du ser, jag är lesbisk, och du ska bara veta hur hemskt det är att vara det här mitt ute i ingenstans i landet som ingen jävel hade hört talas om där jag är den enda kvinnan"
Fritz såg på Ms så vacker att Mona Lisa blir svartsjuk. Han såg på sig själv. Det kanske hade varit bäst om han stannat där i sin ensamhet i landet som ingen jävel hade hört talas om och bara varit sig själv?
Så Fritz bredde ut sina vingar och flög iväg. Han lämnade den lesbiska Ms så vacker att Mona Lisa blir avundsjuk med ett sista ögonkast. Han sade adjö till den blåklädda dvärgen från polia, till Mr Someone, till Ingen och Inget, till Pucko och Idiot.
Sedan flög han mot den okända solnedgången där bakom kullen som ingen visste att den fanns. Bort, iväg från landet som ingen jävel hade hört talas om, för att sitta och häcka på någon känd telefonledning med andra kråkor på en plats som åtminstone hade ett namn. Han flög mot Någonstans och han visste där djupt inom sig att han skulle hitta dit.
Om du tror att det här är slutet så bör du tänka om. Det är många jävla rader kvar innan du får lägga ifrån dig papperet och börja skratta på riktigt. Du förstår, om det skulle vara slut här så skulle det inte vara lika roligt längre, för man ska ju sluta när det är som bäst och personligen tycker jag att ovanstående slut om en kråka var ganska så värdelöst, inte för att jag har något emot kråkor, en just det här slutet om just den kråkan tycker jag var ganska så tråkigt. Därför har jag lagt till lite extra. Dels för att få ett bättre slut, och dels för att göra historien lite längre för nog är den förbenat kort alltid.
Och dessutom är dom här raderna dom enda vettiga i den här historien överhuvudtaget för hur realistiskt är det egentligen och hur möjligt är det att någon skulle känna till något om detta eftersom det utspelar sig i ett land som ingen jävel har hört talas om så hur i helvetessmörgåsars rike kan vi känna till det då?
Det jag försöker säga är att hela den här historien bara är ploj, påhittad och förbenat fånig. Så därför vill jag bara fråga varför du har läst detta överhuvudtaget och varför du fortfarande läser? För dom här raderna är ju egentligen bara utfyllnad och borde inte vara här överhuvudtaget. Så varför läser du fortfarande? Läser du fortfarande? Ja, det är klart du gör. För du är som alla andra idioter, du vill veta hur den här högt ointressanta idiotiska berättelsen slutar.
Ja, fortsätt läsa då, men jag är rädd att jag kommer göra dig besviken, för det kommer inte sluta som du har tänk dig. Detta är ingen HC Andersen saga med lyckligt slut. Har du inte fattat det än så kommer jag att säga det nu. Nej. Kråkfan Fritz flög in i ett krafverk och dog innan han hann komma fram till Någonstans. Förstörde jag det för dig nu? Va? Tala ärligt, det här hade aldrig trott? Nu är du arg. Arg för att det inte slutat som du hade tänkt dig. Haha! Synd för dig. Så synd för dig. Det var ju du som ville läsa vidare. Det är ditt eget fel.
Så för att inte göra dig ännu mer besviken. Här kommer det förbannade jävla slutet:
THE SLUT
* Hel-vete = fullkorn
* I Mah Jong säger den som bara behöver en sten att man sitter på en sten.
* Fatta att det långa rymdes på en mobildisplay
* En förläggare är en (fysisk eller juridisk) person som driver förlag, till exempel en bokförläggare, publicist (tidningsutgivare), eller skivbolagsdirektör.