ynk

Så jag ställde klockan, borstade tänderna och gick och la mig. 

Just när jag somnat hör jag höjda röster skråla och skrikprata utanför. Det var i och för sig inget ovanligt. Personalen som var ledig dagen efter brukade oftast ta sig en liten minifest på lördagarna. 

Men just den här natten höll dom på länge. 1 brukade vara det normala men klockan blev både två och tre. Vid det laget bestämde jag mig för att stänga fönstret. Det fick bli varmt på mitt rum, bara jag fick sova. 

Jag låg där och lyssnade på det som sades. Det hade visst varit ett slagsmål i puben. 

Jag låg där och tyckte synd om hotellets gäster. Jag hade lovat ett äldre och ett yngre par att rummen som dom hade var tysta eftersom puben låg åt andra hållet. Jag hade då inte kunnat veta att halva personalstyrkan skulle ha fest. 

Iallafall. Skrålet eskalerar till ett klimax och bryts av av ett ljudligt krashande. Fönstret i rummet nedanför. Happ tänker jag. Det där blir kul för dem att förklara i morgon. men det verkade inte nog för vederbörande. Inte långt senare hörs två ljudliga brak och ännu ett krash. Denna gången räcket, dörren till rummet nedanför och fönstret till köket. 

Vid det här laget har klockan hunnit bli närmare fem och man hör att diskussionerna har två huvudtrådar. 1. Hur ska vi förklara det här imorgon (vilket kom med en hel del roliga alternativ som jag låg och skrattade åt) och 2. Vi borde sova. 

Efter ett tag så går en del och lägger sig och ljudnivån sänks. När tystnaden plötsligt ligger över mig tänker jag äntligen! och vänder mig om i sängen. Då börjar Mr.Rutochdörrkrossare (som sover i en annans rum eftersom han slitit ut både sin fotölj och madrass ur rummet) asgarva. Happ, tänker jag. Det var den sömnen. 

Jag vet inte hur mkt jag har sovit inatt men det är definitivt inte tillräckligt. Jaja. Back to work. jag ska vara glad att det är söndag och att jag jobbar halvdag iallafall.