Morgontrötthet är ett problem
Har ni tänkt på vad många människor det finns som tycker om skadeglädje. Dom som sitter bänkade framför Americas funniest homevideos bara för att få se folk klanta sig eller göra sig illa.
Eller hur många som uppskattar en dvd där man faktiskt sparat alla bloopers. bara för att få skratta åt andra folks tabbar. men när det går åt helvete för oss själva, då skrattar vi minsan inte. Iallafall inte direkt. Jag menar. Alla har vi väl haft en sån där: Det här kommer vi skratta åt sen, händelse. Jag har haft många. men jag tänker berätta om en speciell. Läs noga alla morgontrötta. Detta är en varning.
Det var en gång när jag skulle ta nattåget från sundsvall till karlstad med ett byte i Hallsberg. För det första så är det förbannade tåget försenat och det är svinkallt ute. Där står jag mitt i natten på en kall perrong å väntar.
jaja. Tåget kommer väl efter många om och men och jag kliver på. Söker upp min plats och sätter mig till ro.
Ro och ro för den delen. Obekvämt som tusan eftersom jag sitter fastkilad mellan väggen och en GIGANTISK (Jag tror till och med att jag uttrycker mig snällt om ja säger smällfet!) muslimsk kvinna. Inte för att jag har nåt vare sig mot feta kvinnor eller muslimer, men det går inte att sova om man är fastkilad mellan dem å en vägg.
Iallafall. Jag lyckades på något mysko vänster att somna. klockan sex vibrerar mitt ljudlösa alarm på telefonen. Jag vaknar och ser mig morgontrött omkring. I högtalarna hörs en lika trött mansröst: "Hallsberg om fem minuter"
Jaha tänkte jag och försiktigt knicklar mig förbi muslimskan, tar ner mina väskor från hyllan, går mot dörren och när tåget stannar så går jag av.... vilket jag inser först ett par minuter senare att tåget bara stannat för mötande tåg, som i sin tur nästan körde över mig.
så där står jag då, ensam, mitt ute på en åker. Tåget har åkt och jag är fem kilometer från hallsberg...
Okej. Jag går. Med full pakning och gassande sol. Kommer fram till hallsberg station. Trött. Hungrig. törstig och allmänt förbannad på mig själv. VIlket inte blir bättre av att jag har missat tåget till Karlstad med ungefär fem minuter.
Så jag ringer min pojkvän (klockan halv sju på morgonen) säger: Hej, kan du hämta mig i Hallsberg? (Vilket ligger 14mil från karlstad). Får ett muttrande suckande okej till svar. Björn, min pojkvän, ringer sin far säger: Hej. Jag måste hämta tjejen i Hallsberg kan jag låna bilen. Pappan frågar: Hallsberg? Björn svarar: Hon klev av på en åker.
Så till alla morgontrötta med distansförhållanden, eller andra skäl att åka nattåg, kliv aldrig av ett tåg om ingen annan gör det.
En annan morgontrött incident hände mig för ungefär ett år sen. Det klassiska: Fem minuter till, syndromet slog till och jag satte på snooze på mobilen och lade den sedan på sängbordet. Eller... Det var vad jag trodde. När ja vaknade låg min mobil i mitt vattenglas som jag hade på sängbordet. Död. Sen dess har jag Pet-flaskor me vatten.
Så det jagförsöker säga är: Morgontrötthet är ett problem. Visserligen ett litet problem, men det är väl som små sakerna som leder till större saker. Eller hur?
Eller hur många som uppskattar en dvd där man faktiskt sparat alla bloopers. bara för att få skratta åt andra folks tabbar. men när det går åt helvete för oss själva, då skrattar vi minsan inte. Iallafall inte direkt. Jag menar. Alla har vi väl haft en sån där: Det här kommer vi skratta åt sen, händelse. Jag har haft många. men jag tänker berätta om en speciell. Läs noga alla morgontrötta. Detta är en varning.
Det var en gång när jag skulle ta nattåget från sundsvall till karlstad med ett byte i Hallsberg. För det första så är det förbannade tåget försenat och det är svinkallt ute. Där står jag mitt i natten på en kall perrong å väntar.
jaja. Tåget kommer väl efter många om och men och jag kliver på. Söker upp min plats och sätter mig till ro.
Ro och ro för den delen. Obekvämt som tusan eftersom jag sitter fastkilad mellan väggen och en GIGANTISK (Jag tror till och med att jag uttrycker mig snällt om ja säger smällfet!) muslimsk kvinna. Inte för att jag har nåt vare sig mot feta kvinnor eller muslimer, men det går inte att sova om man är fastkilad mellan dem å en vägg.
Iallafall. Jag lyckades på något mysko vänster att somna. klockan sex vibrerar mitt ljudlösa alarm på telefonen. Jag vaknar och ser mig morgontrött omkring. I högtalarna hörs en lika trött mansröst: "Hallsberg om fem minuter"
Jaha tänkte jag och försiktigt knicklar mig förbi muslimskan, tar ner mina väskor från hyllan, går mot dörren och när tåget stannar så går jag av.... vilket jag inser först ett par minuter senare att tåget bara stannat för mötande tåg, som i sin tur nästan körde över mig.
så där står jag då, ensam, mitt ute på en åker. Tåget har åkt och jag är fem kilometer från hallsberg...
Okej. Jag går. Med full pakning och gassande sol. Kommer fram till hallsberg station. Trött. Hungrig. törstig och allmänt förbannad på mig själv. VIlket inte blir bättre av att jag har missat tåget till Karlstad med ungefär fem minuter.
Så jag ringer min pojkvän (klockan halv sju på morgonen) säger: Hej, kan du hämta mig i Hallsberg? (Vilket ligger 14mil från karlstad). Får ett muttrande suckande okej till svar. Björn, min pojkvän, ringer sin far säger: Hej. Jag måste hämta tjejen i Hallsberg kan jag låna bilen. Pappan frågar: Hallsberg? Björn svarar: Hon klev av på en åker.
Så till alla morgontrötta med distansförhållanden, eller andra skäl att åka nattåg, kliv aldrig av ett tåg om ingen annan gör det.
En annan morgontrött incident hände mig för ungefär ett år sen. Det klassiska: Fem minuter till, syndromet slog till och jag satte på snooze på mobilen och lade den sedan på sängbordet. Eller... Det var vad jag trodde. När ja vaknade låg min mobil i mitt vattenglas som jag hade på sängbordet. Död. Sen dess har jag Pet-flaskor me vatten.
Så det jagförsöker säga är: Morgontrötthet är ett problem. Visserligen ett litet problem, men det är väl som små sakerna som leder till större saker. Eller hur?
The end
Vi tar det imorgon. Lätt att säga. Människan är specialist på att skjuta upp saker. Lägga sina problem på hög och ignorera dem som om dom inte fanns. Men If tomorrow never comes? Vissa problem är inte värda att skjuta upp. Människan är förblindad av pengars makt. Vi ser inte faran i våra enspåriga dagar. Sanden i timglaset är på väg att rinna ut och ingen verkar bry sig. I flera årtionden har forskare varnat om miljökatastrofer och global uppvärmning. Nu befaras vi ha bara 50år, kanske mindre, kvar på jorden. Men vi kan göra något åt det. Vi = alla = hela jorden. Om alla bara kunde förstå och för en gångs skull samsas om en enda sak. Om vi vill rädda världen måste vi pousha andra att föra budskapet vidare. annars når det aldrig höjdarna. Små människor kan verka obetydliga. men många små människor har mer att säga till om än Bush. Vi ska inte skjuta upp det till imorgon. Global uppvärmning måste stoppas genast. Vår framtid hänger på en skör tråd. Och vi håller i saxen.